Nu har tiden som Au-pair börjat!

Det började med att jag tittade runt på STS hemsida i våras... jag läste om hur det skulle vara att åka till ett främmande land som au-pair, hur det skulle vara att leva i en annan familj med en annan kultur, andra rutiner och annat språk. Jag läste om hur det skulle vara att ta hand om barnen i familjen och hjälpa till med vissa hushållssysslor mm... 

Nu, några månader senare, sitter jag i en soffa i England en bit utanför staden Bury St Edmunds och inser att jag faktiskt har börjat uppleva det jag läste om då. Jag ska alltså spendera ett år här. Ett helt år! (okej... inte riktigt, 11 månader kanske det "bara" blir, ska ju plugga vidare nästa höst.. men ändå!)

Jag måste börja med att medge att jag grät på Skavsta flygplats den 9 aug 2012.. Det var svårt att säga hej då till mina underbara föräldrar och min lillebror. Det kändes som att jag skulle åka iväg för evigt, men när jag väl kommit ombord på planet som skulle ta mig till London kom jag på att vi faktiskt kommer träffas igen! (om inte planet störtar?!)

Jag var väldigt trött denna dag, inte bara p.g.a. att klockan väckte mig 04:00 utan även p.g.a. Manchester United & Barcelona FC som spelade på Ullevi kvällen innan. Jag, David och Simon var där och tittade och bilköerna på vägen hem gjorde att vi inte var hemma förrän 02:30.. Men trots min trötthet lyckades jag både komma på och av flyget och hitta min packning! för att sedan sitta och vänta på ett café på flygplatsen i London eftersom vägen dit var avstängd så Jemma (mamman i familjen) inte kunde köra dit som hon tänkt sig. Men tillslut kom de och vi kunde åka hem :)

Nu har jag varit här i tre dagar och det har varit full rulle hela tiden. Kompisar till barnen har varit här, vi har badat flera gånger i poolen som finns på trädgården (det är nästan 30°C i vattnet!) och idag tog vi en tur med båten, riktigt härligt! De tre killarna som är 2, 4 & 6 år har myyycket energi men är också hur mysiga som helst! 

Det är lite svårt nu i början.. att vara barnvakt på engelska är mycket svårare än på svenska! Men det är också svårt att veta var familjen har sina gränser, vad som förväntas av mig och hur man ska hantera/reagera i olika situationer. Ibland är det också lite svårt med språket, men det flyter på bättre än vad jag trodde det skulle göra och ibland kommer jag på mig själv att jag tänker på engelska! Redan?!

Trots att jag trivs här har jag ändå lite hemlängtan vissa stunder. Jag saknar alla hemma; familj, pojkvän, vänner, ja alla! Men tack vare teknikens underbara värld är det ju lätt att hålla kontakten via Skype mm.. och det är ju skönt att det bara är en timmes tidsförskjutning!

Såå... min tid här har bara börjat och jag har mycket kvar att uppleva, vilket jag ser fram emot!