Här står han, lite svårt att titta på grund av solskenet, men OJ så stolt han var när han helt plötsligt kunde cykla själv utan varken stödhjul eller vuxens hjälp! Igår tragglade Adrian med honom och försökte få honom att cykla själv, men Percy totalvägrade (rädd för att ramla och slå sig som han visst gjorde en annan gång när stödhjulen togs bort). I morse efter frukost gick jag ut med honom för att se om jag kunde få honom till att i alla fall försöka cykla medan jag håller i cykeln. Det började lite smått osäkert och han frågade var och varannan sekund med en orolig röst om jag höll i. Det gjorde jag ju (i början) så jag förklarade för honom att jag kommer hålla i hela tiden och så fort han tappar kontrollen hjälper jag honom, ingen olycka kommer inträffa. Han litade på det och trampade på som bara den medan jag höll i sadeln. Efter ca 10 minuter cyklade han själv! Jag lurades lite och sa att jag höll i när jag faktiskt släppte lite grann under några sekunder för att se hur han klarade det. Vilken lycka man kunde se i hans ansikte när storebror Teddy cyklade ifatt honom och avslöjade min hemlighet, att jag inte höll i utan bara sprang bredvid och att han faktiskt cyklade själv! Självförtroendet steg till 1000 och nu kan ni ju gissa vad vi har gjort resten av dagen! Ingen skidåkning i alla fall ;)
Som ni ser på bilden är det inte mycket snö kvar här nere i dalen, men fint väder har vi ändå och vill vi ha snö är det ju bara att åka 10min upp i berget..!
 |
| Teddy med blå tunga efter en flaska powerade! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar